TED 2023

I promotionen för Prometeheus har de läkt detta TED -talk från framtiden. Goody goody!

Save the Hobbit

Ibland undrar jag om Hollywoods advokater har för lite att göra. Nu hotar de att stämma en pub i Southhampton, England för att den har mage att kalla sig "The hobbit"efter JRR Tolkiens lilla bok och (vilket är väl viktigare i sammanhanget) blivande påkastade storfilmen. De har karaktärerna från historien på skylten och en Gandalf- respektive Frodo-cocktail på menyn, stor fara för merchandise-rättigheterna som ni hör.

Ägarinnan har inte pengarna att kämpa mot Hollywood men har stort stöd av sina stammisar vilka är många då puben är väldigt populär. Det har som vanligt i dessa dagar startats en Facebookgrupp och Stephen Fry, som spelar in The hobbit på Nya Zeeland just nu,  har uttalats sitt stöd på Twitter. Förhoppningsvis inser marknadsföringsfolket att detta inte generar någon good will säger åt hollywood-advokaterna att dra sig tillbaka.

Game changer

Enda anledningen jag lägger upp den här trailern är för att få skriva att alla filmer borde innehålla Julianne Moore <3 ( Och visst är hon lik den dära männskan?)

Solrosfrön revisited

För något år sedan cirka var jag i London och fick uppleva Ai Wie Weis verk med solrosfrön som täckte en hel turbinhall i Tate Modern. När han blev satt i husarrest av de kinesiska myndigheterna undrade jag vad som skulle hända med alla frön. Nu har Tate Britain, Tate Moderns systermuseum, valt att köpa in delar av verket och en annan del av verket kan ses på Galleri 3:s pågående Ai Wei Wei-utställning. Jag vet inte om lite av effekten försvinner av att alla fröna sprids (hihi) men det är skönt att höra att någon tar till vara på dem.

Verkligheten som miniatyr

Den här filmen är gjord med en teknik som får verkligheten att se ut som en minimodell. När jag först såg den så blev jag imponerad av att några hade tagit sig tiden att skapa stop-motionfilm på en sådan liten skala men så insåg jag att det verkligen var årets Riokarneval jag tittade på. Coolt tycker jag.

Hur man startar sitt eget land

Danny Wallace som jag skrev om i förra inlägget startade sitt eget land för några år sedan. Som tur är gjorde han en dokumentärserie om detta annars skulle det vara svårt att tro. Här är några klipp från dokumentärserien, man kan se dem som en kort introduktionskurs :)

Tillägg: Här är nationalsången!

Bok:Yes man av Danny Wallace

Om någon minns så kom det en Jim Carrey-film för några år sedan som hade denna titel, detta då boken som filmen är baserad på. Jag har vaga minnen av filmen men det jag minns stämmer inte så väl överens med boken, mindre komiska fall och ingen sektledare.till exempel

Men huvudlinjen är den samma. Under sex månader lovar Danny Wallace att säga ja till varje inbjudan, förslag, tjänst, initiativ och chans som han stötter på. Han svär att säga ja till saker han tidigare skulle sagt nej till och göra allt i hans makt för att åstadkomma ett ja. Danny berättar inte för sin omgivning om sitt ja-manifest för att ingen skall utnyttja hans tillstånd vilket leder till konflikter, missförstånd och lite genanta situationer.Bakgrunden till detta val är en livskris som lett till en väldigt negativ inställning till livet och ett möte meden mystisk främling på en buss. Och just det, detta är baserat på verkliga händelser.

Danny Wallace var vid den här tiden en frilansande radioproducent för BBC och hade innan det här projektet lyckats starta sin egen sekt och kort efter händelserna i boken lyckats starta sitt eget land. Han är lite av en knasboll helt enkelt, bless him.  Kärnan i detta projekt är en sorts hardcore-självutveckling. Under hela den period som projektet pågår säger Danny verkligen ja till allt som kommer i hans väg och det leder till roliga saker som fester, nytt jobb, resor, nya bekantskaper och många komiska situationer.

Wallace beskriver sin resa på ett väldigt enkelt och pratigt språk kryddat med några rantartade skämt. Metoden bakom galenskapen hade jag lite svårt att greppa från början men det ger sig allt eftersom man får följa Dannys beslut och resonerande. Det finns ingen predikande eller frälst ton vilket är skönt, Wallace tar upp det roliga och det dåliga. Han pekar på möjligheterna som finns i vår vardag som vi kan ta vara på men kanske inte tänker på. Det är en underhållande resa i självutveckling man får vara med på och den enda jag kan komma på där författaren gärna unnar sig en öl eller två  (Och svaret på frågan: Ska du ha en till? är lätt att förutse) Det är ett intressant tankeexperiment som man har turen att få uppleva ifrån den tryggheten av sin egen läsfåtölj.