Ai Wei Wei

Salman Rushdi skriver i DN idag om den fängslade kinesiska konstnären Ai Wei Wei. Jag såg tidigare i vår hans konstverk med solrosfröna på Tate Modern. Han har låtit hantverkare tillverka 260 miljoner solrosfrön i porslin. Var för sig är de unika. Kombinationen av dem alla tillsammans är en överväldigande och imponerande syn. Troligen kan en mer konstinsatt person skriva om olika lager och tolkningar och begrepp etc men jag tyckte att verket kombinerade på ett väldigt fint sätt att kombinera det individuella med det kollektiva. Och mer än så tänker jag inte tolka det.

Man tror att det var en kommentar om solrosfröna som fick de kinesiska myndigheterna att gripa honom men jag undrar inte om det var datorer och kamerorna vid sidan om som skrämde dem mer. Om man ville kunde man spela in en fråga om verket och skicka det till Ai Wei Wei så skulle han publicera svaret på hans hemsida. ( Jag valde inte att göra det för att det stod ett par och grovhånglade i båset när jag kom in, lite svårt att komma på något smart och insiktsfullt då ). Kanske var det inte bara konstrelaterade frågor och svar som sändes kanske väckte solrosfröna andra frågor som inte var så välkomna. När andra människorättsaktivister grips finns det en mer tydlig anledning till varför när en konstnär grips verkar den avgörande orsaken alltid vara dennes konst vilket säger någonting som jag inte riktigt kan formulera nu.


Här på Amnestys hemsida kan man läsa mer om Ai Wei Weis fall och skriva på brev till premiärministern och kräva hans frigivning. Om man sedan har några ideer om vad man kan göra med ca 4 ton porslinsfrön kan man kanske maila Tate Modern sitt förslag. De vet inte vart de skall göra av verket nu när dess upphovsman inte längre går att nå...