Cirkeln!

Under påskhelgen hade jag en fantastisk läsupplevelse med boken Cirkeln av Mats Strandberg och Sarah Bergmark Elfgren. Cirkeln har beskrivits som en blandning av "Buffy", " Mitt så kallade liv", "Twin Peaks och " Fucking Åmål". och jag kan inte annat än att hålla med och tillägga att den är mycket mer än så och så mycket bättre. (Också har den blivit tokhyllad i DN, också har den haft fantastisk framgång innan den gavs ut.)


Cirkeln handlar i korta drag om sex tjejer i gymnasieåldern som bor i den lilla bruksorten Engelsfors som får reda på att de är häxor och är utvalda att kämpa mot jordens undergång. Men det handlar om så mycket mer.

Tjejerna är helt olika personligheter och har klassiska högstadieroller som plugghästen, den alternativa, mobboffret etc men som jag konstaterade där uppe alldeles nyss: de är så mycket mer än så. Författarna gör ett fantastiskt arbeta med att beskriva alla tjejerna så att de alla framstår som komplexa och realistiska individer. Läsaren kanske inte sympatiserar med alla karaktärer hela tiden men man förstår varför de agerar och reagerar som de gör. Det är samma realism i relationerna mellan tjejerna. Inga vänskaper tvingas fram bara för sakens skull de får växa fram eller inte beroende på situationen och personerna.
Det som också är skönt med tjejerna är att ingen känns som en svenskefiering av en amerikansk highschoolkaraktär. Ett fenomen som för mig alltid känns lika pinsamt och fantasilöst.

Staden Engelsfors känns som den spelar en sjunde roll i boken ( eller nionde, tjugoförsta eller femtioelfte beroende hur man räknar sidokaraktärer). Det känns som ingen av tjejerna skulle ha blivit den de är om de inte vuxit upp i en liten småstad där alla känner alla. Engelsfors känns socialt, klaustrofobiskt på ett sätt som jag tror många känner igen sig i, samtidigt som det är en ort på utdöende. Det finns inga jobb sedan bruket lades ned och folk börjar flytta därifrån. Det vilar en undergångsstämning över staden på mer än ett sätt.

Efter att ha läst boken i ett svep kändes det som jag sett en DVD-box med en riktigt bra TV-serie. Ni vet när man man måste se nästa avsnitt direkt för man inte kan låta bli och så blir det mer och mer intensivt och fokuserat för varje minut. Så är den här boken. Kan också nämna att slutet av väl avrundat samtidigt som man får smak på mer.

Cirkeln är definitivt en bok jag hade älskat sönder och samman om jag varit 15 år. Eftersom man såg allt i svart eller vit i den åldern hade jag antagligen inte haft sympati eller tålamod med vissa av karaktärerna som gör i dag som (någorlunda) mogen vuxen. Även om jag måste erkänna att det fanns en scen speciellt då jag ville skälla högt på en karaktär, säger inte vilken det får ni ta reda på själv ; )

Jag kan bara gratulera dagens ungdomar, läsa om Cirkeln några gånger i väntan på uppföljaren Eld och kanske lyssna lite på fagerstabandet Bruket under tiden.