Har spenderat förra helgen i London. Mer exakt i Greenwich som ligger 20-25 minuter utanför centrala London och som känns lite "hemlig" även om den invaderas av turister varje helg. Jag ägnade mig inte åt så mycket turistande det blev mest shopping, Pimm´s drickande på diverse pubar och firande av mor.
Det enda turistande som jag gjorde var att kolla in Royal Naval College och Greenwich Observatory på lördagen.
Den första är en mäktig och imponerande samling byggnader ritade av Christopher Wren som också gjort den mer kända Saint Pauls Cathedral. Royal Naval College var som namnet skvallrar om en skola för kungliga flottan men innan dess användes det som sjuk- och pensionärsboende för gamla sjömän och deras anhöriga. Delar av Pirates of the Caribbean 4 spelades in där så kanske någon gammal polare till Captain Jack spenderade sina sista ljuva år där? Nu är det diverse skolor och stiftelser som hyr in sig i lokalerna också jobbar det extra som utflyktsmål.
(Jag fick höra en urgullig historia om en 10-årig tjej som skrivit till Johnny Depp när han var där för filmning och undrade om Jack Sparrow kunde hjälpa henne göra myteri på skolan. Någon dag senare kallades hela skolan till aulan och där stod Johnny Depp i full piratmundering på scen med några av de andra karaktärerna. Det är lite oklart om det blev myteri men jag hoppas det..)
Det som Greenwich är mest känd för är Greenwich Meridianen som är startpunkten för jordklotets tidszoner. Man hittar den i Greenwich Observatoriet som ligger på en kulle i en park alldeles i närheten av Royal Naval College.
Kullen var väldigt brant och hade det varit varmare än 20 grader så hade det varit en jobbig väg upp. Man fick betala inträde för att kolla in linjen och observatoriet vilket förvånade mig som alltid är övertygad att alla brittiska museer är gratis jämnt. Jag vet inte om det var värt 10 pund att stå på en linje och kolla in lite gamla teleskop men å andra sidan gällde biljetten ett helt år. Och lite nördigt kul var det..
På söndagen gick vi och kollade in eftertrupperna till London Marathon som hade sin startpunkt alldeles i närheten där vi bodde. Det var en liten tapper skara som hasade/joggade/promenerade sig fram i diverse kostymeringar för att samla in pengar till diverse välgörenhetsorganisationer och bland dem fanns några gamla löpare som gjorde sitt 104:e lopp eller liknande. Jag hann se en blind löpare som hade med sig sin ledsagare. De hade ett litet rep mellan sig, bundet vid deras handleder för att de skulle kunna springa i takt med varandra och inte tappa bort varandra.
Det var väldigt rörande att se och imponerade mer på mig än de riktiga atleterna skulle ha gjort. Det krävs mycket styrka för en överviktig, medelålders man att lunka 4 mil (eller vad det är) i en balettkjol och rosa trikåer för att samla ihop pengar till bröstcancer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar