TED 2023

I promotionen för Prometeheus har de läkt detta TED -talk från framtiden. Goody goody!

Save the Hobbit

Ibland undrar jag om Hollywoods advokater har för lite att göra. Nu hotar de att stämma en pub i Southhampton, England för att den har mage att kalla sig "The hobbit"efter JRR Tolkiens lilla bok och (vilket är väl viktigare i sammanhanget) blivande påkastade storfilmen. De har karaktärerna från historien på skylten och en Gandalf- respektive Frodo-cocktail på menyn, stor fara för merchandise-rättigheterna som ni hör.

Ägarinnan har inte pengarna att kämpa mot Hollywood men har stort stöd av sina stammisar vilka är många då puben är väldigt populär. Det har som vanligt i dessa dagar startats en Facebookgrupp och Stephen Fry, som spelar in The hobbit på Nya Zeeland just nu,  har uttalats sitt stöd på Twitter. Förhoppningsvis inser marknadsföringsfolket att detta inte generar någon good will säger åt hollywood-advokaterna att dra sig tillbaka.

Game changer

Enda anledningen jag lägger upp den här trailern är för att få skriva att alla filmer borde innehålla Julianne Moore <3 ( Och visst är hon lik den dära männskan?)

Solrosfrön revisited

För något år sedan cirka var jag i London och fick uppleva Ai Wie Weis verk med solrosfrön som täckte en hel turbinhall i Tate Modern. När han blev satt i husarrest av de kinesiska myndigheterna undrade jag vad som skulle hända med alla frön. Nu har Tate Britain, Tate Moderns systermuseum, valt att köpa in delar av verket och en annan del av verket kan ses på Galleri 3:s pågående Ai Wei Wei-utställning. Jag vet inte om lite av effekten försvinner av att alla fröna sprids (hihi) men det är skönt att höra att någon tar till vara på dem.

Verkligheten som miniatyr

Den här filmen är gjord med en teknik som får verkligheten att se ut som en minimodell. När jag först såg den så blev jag imponerad av att några hade tagit sig tiden att skapa stop-motionfilm på en sådan liten skala men så insåg jag att det verkligen var årets Riokarneval jag tittade på. Coolt tycker jag.

Hur man startar sitt eget land

Danny Wallace som jag skrev om i förra inlägget startade sitt eget land för några år sedan. Som tur är gjorde han en dokumentärserie om detta annars skulle det vara svårt att tro. Här är några klipp från dokumentärserien, man kan se dem som en kort introduktionskurs :)

Tillägg: Här är nationalsången!

Bok:Yes man av Danny Wallace

Om någon minns så kom det en Jim Carrey-film för några år sedan som hade denna titel, detta då boken som filmen är baserad på. Jag har vaga minnen av filmen men det jag minns stämmer inte så väl överens med boken, mindre komiska fall och ingen sektledare.till exempel

Men huvudlinjen är den samma. Under sex månader lovar Danny Wallace att säga ja till varje inbjudan, förslag, tjänst, initiativ och chans som han stötter på. Han svär att säga ja till saker han tidigare skulle sagt nej till och göra allt i hans makt för att åstadkomma ett ja. Danny berättar inte för sin omgivning om sitt ja-manifest för att ingen skall utnyttja hans tillstånd vilket leder till konflikter, missförstånd och lite genanta situationer.Bakgrunden till detta val är en livskris som lett till en väldigt negativ inställning till livet och ett möte meden mystisk främling på en buss. Och just det, detta är baserat på verkliga händelser.

Danny Wallace var vid den här tiden en frilansande radioproducent för BBC och hade innan det här projektet lyckats starta sin egen sekt och kort efter händelserna i boken lyckats starta sitt eget land. Han är lite av en knasboll helt enkelt, bless him.  Kärnan i detta projekt är en sorts hardcore-självutveckling. Under hela den period som projektet pågår säger Danny verkligen ja till allt som kommer i hans väg och det leder till roliga saker som fester, nytt jobb, resor, nya bekantskaper och många komiska situationer.

Wallace beskriver sin resa på ett väldigt enkelt och pratigt språk kryddat med några rantartade skämt. Metoden bakom galenskapen hade jag lite svårt att greppa från början men det ger sig allt eftersom man får följa Dannys beslut och resonerande. Det finns ingen predikande eller frälst ton vilket är skönt, Wallace tar upp det roliga och det dåliga. Han pekar på möjligheterna som finns i vår vardag som vi kan ta vara på men kanske inte tänker på. Det är en underhållande resa i självutveckling man får vara med på och den enda jag kan komma på där författaren gärna unnar sig en öl eller två  (Och svaret på frågan: Ska du ha en till? är lätt att förutse) Det är ett intressant tankeexperiment som man har turen att få uppleva ifrån den tryggheten av sin egen läsfåtölj.

Sarah av JT Leroy

Detta är en rejält uppskjuten läsning.
När JT Leroy först slog igenom blev jag nyfiken men tänkte att jag kunde läsa böckerna efter att hypen lagt sig lite. Sen kom avslöjandet av bluffen och då vart det inte lika intressant att läsa påhittade böcker baserade på "egna erfarenheter". Och sen glömde jag bort det hela tills jag stötte på ett exemplar av Sarah på mitt lokala bibliotek härom veckan.

Jag bestämde mig för att ge boken och chans och så här efteråt kan jag konstatera att den var faktiskt värd det. Det är en exotisk white trash-värld man får besöka fylld med truckerhoror som går under beteckningen ödlor, vägkrogskockar med gourmetambitioner, lastbilschaufförer som i hemlighet klär sig i kvinnounderkläder och hallickar som använder indianmagi. Historien kretsar runt en vacker ung pojke som bestämmer sig för att bli en ännu bättre ödla än sin mor och tar hennes namn Sarah som arbetsnamn. "Sarah" har en trasig bakgrund med många övergrepp bakom sig och har en utsatthet som berör, men samtidigt är hans handlingar lite för utstuderade och naiva för att jag skall sympatisera helt med honom.

Berättelsen i sig är inte så fylld av händelser däremot är den paralell värld som målas upp väldigt fascinerande med sina övernaturliga inslag och trasiga karaktärer. Men under hela läsningen slås jag hela tiden av frågan: hur kunde man svälja detta som verklighetsbaserat så lätt?

Jag vet inte jag..

men blir allt lite sugen att se den ändå. Tror det är introt från Johnny Cashs When the man comes around som gör det. Fast jag är ju mer sugen på att de Pride and Predjudice ande Zombies-filmen men den är ju än så länge bara "in development".  Hade känslan när de där böckerna kom att jag nog väntar på filmerna istället, känns som de gör sig bättre så här.

Mysrysigt

Gillar verkligen den här videon med Laura Gibson, den är lika mysrysig som låten. Hotellet finns på riktigt och har sin egen varma källa alldeles bredvid!

En dag utan överraskningar

sen kommer man hem och råkar slösurfa in på en sida med bilder från Sylvester Stallones konstutställning
i Schweiz. Han verkar målar tavlor i abstrakt stil varav några är självporträtt och några har temat searching for Rocky. Där ser man..

Konsttips

I Botkyrka konsthall i Tumba pågår just nu den dystopiska utställningen "Vi är en parentes på jorden". Tre konstnärer ställer ut skulpturer på teman jordens framtid, teknik och tid. Jag såg utställningen förra veckan och vart både imponerad och fascinerad av verken. Speciellt Signe Johannessens framtida fossiler gjorde intryck på mig. Hon kombinerar organiska former med modern, vardaglig teknik som ger en igenkänning när man ser de mystiska formerna. Om man är någorlunda nördig tycker jag man borde se den här utställningen. Botkyrka konsthall har dessutom tagit det trevliga initiativet att inte ha schemalagda visningar utan erbjuder sina besökare visningar när det passar dem bäst. Jag blev erbjuden en direkt när jag kom in från en trevlig tjej som satt i kassan och det förhöjde verkligen upplevelsen.

Botkyrka konsthall har också tagit initiativ till det sympatiska projeket Take-away Art. Tillsammans med ett par konstnärer och en lokal pizzeria erbjuder de kunderna att tillsammans med sin hämtpizza få ett konstverk tryckt på pizzakartongens lock. Läs mer på facebookeventet här.

Belated om oscarsnomineringarna.

Att oscarsnomineringarna hade kommit hade nästan gått mig förbi. Men så kollade jag igenom
listan över nominerade i dagens DN och till min glädje såg jag: Melissa Mccarthy blev nominerad
för sin underbara biroll i Bridesmaid! Älsk! Älsk!

Nu antar jag att jag den lilla guldgubben kommer gå till en mer draamatisk rollprestation typ den
stöttande vänninan till en cancerpatient, alternativ modersfigur till barn med jobbig uppväxt eller liknande. Men jag tänker hålla tummarna ändå.

Språkrådet bah!

Ett inlägg från Glory box gjorde mig uppmärksam på ett klavertramp som en svensk myndighet har ställt till med. Hon blev i sin tur uppmärksam på det från ett inlägg av Like a Bad Girl Should.

Språkrådet är Sveriges officiella språkvårdsorgan och har hand om svenska språkets utveckling, ett av uppdragen är att skapa listor på nyord som kommit upp senaste året. Ett av dessa är tjejsamla = ägna sig åt samlande, men inte så intensivt utan bara så att man nöjer sig med några stycken av det man samlar på. 
Vi får anta att är motsatsen till att tjejsamla killsamla som inte finns med på listan eller någon annan lista någonstans, som vi då får anta är intensivt och att man inte nöjer sig förrän man samlat allt som finns av det man samlat av.


Ärligt talat det här med att tjej-prefix som något förklenande i stil med kärringaktigt håller vi verkligen fortfarande på med det under 2010-talet? Har inte denna fördom punkterats om och om igen och har inte människor av alla de kön gjort klart att de är trötta på att delas upp i två fack med vidhängande "självklara" egenskaper och varför håller en svensk myndighet på med att befästa dessa fördomar?


Och min egna personliga reflektion är att vem har överhuvudtaget använt detta ord ofta eller överhuvudtaget under 2011? Jag har hört airbagshjälm oftare under 2011än jag hört  tjejsamla och då aldrig i vad man kan kalla en seriös diskussion.


Om man vill fråga språkrådet om hur dem resonerar går det bra att maila på:nyord@sprakfragor.se, (skicka in nya ord) sprakfragor@sprakradet.se (språkfrågor), sprakradet@sprakradet.se (allmänna frågor) och om man vill förvåna sig över hur de resonerar kan man läsa denna intervju på Svd.