Jultankar

Nu drar snart julledigheten in och jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket jag gillar jul. Efter att ha gjort några ärenden på stan idag känns det som om julkänslan äntligen håller på att landa. Det var så klart kaos, köer lång väg, tomma hyllor och personal som flängde omkring, men det var ändå en ganska mjuk stämning i luften om man säg jämför med valfri lönelördag under resten av året. Blir kanske så när många strävar åt samma mål.

Men jag tänkte ta och skriva om varför jag gillar jul. Kan ju börja med disclaimern att ja jag hatar all hysterisk kommersialism och konsumism också. Vi borde tänka på miljön och varandra! Så nu har jag sagt det som krävs av en akademiker med medelklassbakgrund i dessa tider nu till min point.

Jul för mig är en varm tid då vi gör lite tvärtemot resten av året. Resten av året: Håll diet och träna din stjärt så fast som möjligt. Jul: Ät så mycket du orkar av allt möjligt. Avsluta med en sockerbomb. Resten av året: Inred ljust och fräscht med minimalistiska kök och så mycket vitt att minsta dammkorn ser ut som en jättefläck. Jul: Kombinera rött,grönt, guld med glitter och ljuslingor, eventuellt blinkande. Resten av året: Stressa. Jul: Spöstraff för dem som inte tar det lugnt. Och sist men inte minst: Resten av året: Var girig och roffa åt dig så mycket som möjligt. Försök köpa upp ett kommunalt bolag det ger garanterat vinst och det piggar alltid upp. Jul: Ge! En gång om året är det social lag på att vara givmild och generös. Många förväxlar det här med att spendera så mycket pengar som möjligt men det finns så många andra sätt att vara generös på. Med att ge av sin tid, med att lyssna, med att säga uppskattande ord eller andra sätt att ge omtanke.

Jul är en liten paus från resten av året, det är därför jag gillar den. God Jul på er!

Funderar på att lägga ett bud

på det här.  Jag har alltid gillat Paggan, haft lite skäggavund också är det för välgörenhet så tre flugor i en smäll. Måste bara klura ut ett passande förvaringsställe (kylskåpet?) och hitta ett klister som är skonsamt mot huden så kanske jag slår till. Om jag hinner före någon annan hugad spekulant så kan man alltid buda på något annat roligt hos musikhjälpen.

Put a bird on it!

25 januari kommer komikern Fred Armisen till Strand Hornstull i Stockholm. Armisen är känd från Saturday Night live och är en av hjärnorna bakom roligt knäppa humorserien Portlandia. I samband med att andra säsongen av Portlandia gör han en liten stand-up-turné där Stockholm är med som enda europeiska stad. Det släpps bara 100 biljetter och snart kommer det bara vara 99 kvar när jag fått tag i en! Januari verkar bli lite roligare än vanligt nästa år.

Nordiska museets bibliotekblogg

Har börjat följa nordiska museets biblioteksblogg. De har trevliga inlägg om pågående utställningar och alla  fina nördiga böcker och tidningar de har i sin samling. Allt från sommarmat från 1930-talet till ondulering av hår och andra små historiska godbitar. Tror man måste vara forskare eller något för att komma åt deras samling vilket är tur annars skulle jag spendera hela dagar där.

Die.Die.I can´t

När jag skrev om mupparna igår kom jag ihåg Dracula-musikalen med dockor i filmen Forgetting Sarah Marshall som var anledningen till att Jason Segal fick uppdraget att skriva manus till den nya Mupparna-filmen.  Det måste vara det mest oväntade inslaget i en Judd Apatow-film. Segal skrev filmen med sina egna erfarenheter av bli dumpad som grund och lyckades samtidigt få med sin dock-musikal som han också skrivit på ett hörn.

Jag har inte lyckats hitta ett klipp som visar hela Dracula-numret men här är ett där Segals karaktär framför en låt ur musikalen

Och här är en mer bearbetad version med samma docka som i filmen. Har inte samma charm dock

Kermits lilla gröna

Fox news har kritiserat den nya filmen med Mupparna för att vara kommunistisk. Tydligen innehåller den en oljebaron vid namn Tex Richman ( alltså namnet. Trodde ingen skull matcha julkalenderns Madame Bovén) som hotar att köpa Mupparnas teater och jämna den med marken. Tydligen blandar folket på Fox ihop kommunister med miljörörelsen för de ägnar mycket tid åt att beklaga sig över hur ingen i Hollywood berättar historien om den snälla oljan som hjälper ambulansen till sjukhuset eller värmer upp ett hus, istället indoktrinerar dem ungarna med filmer som Bilar 2 och Syriana. Japp den sista filmen klumpas ihop med tecknade barnfilmer i en rant från ett foxankare.

Jag såg fram emot filmen när jag hörde att den var på g och att Jason Segel skulle skriva manus och medverka i den Att den upprör Fox news höjer onekligen mina förväntningar på den och jag tycker att filmbolaget borde tacka dem för den virala reklam det har blivit av dem här uttalandena. Läs mer på Huffington Post här och för en marxistisk analys av Mupparnas verk rekommenderar jag den här Guardian-artikeln.  Och här är trailern:

Oj det var länge sen

Trodde inte det var så länge sedan jag bloggade sist så fick en chock när jag loggade in. Min rätt dåliga ursäkt är att jag är inne i en uppsatsskrivning som gett mig tunnelseende. Många grejer har liksom fallit bort under de senaste månaderna. Men jag har hunnit med lite bokläsande så jag tänkte ge ett axplock av vad jag har läst med en liten sammanfattning om handling och  vad jag tyckte.

Bossypants av Tina Fey: Fey ser tillbaka på sin barndom, sin tid som improvisationskomiker, hur hon kom in framför kameran på SNL, Sara Palin-imitationen och andra gobitar. Som Fey är boken smart och rolig och hon levererar tankar om feminism, att vara kvinnlig chef och andra ämnen på ett roande och tankfullt sätt.

Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë: En främmande kvinna flyttar in på godset Wildfell Hall och alla i trakten börjar snicksnacka om vem hon är och hennes mystiska förflutna. Den tredje Brontë-systern är mindre romantisk än sina systrar. Det finns en mörk manlig karaktär med men det är inte en romantisk hjälte som målas upp snarare en egocentrisk narcissist. Hjältinnan är mer stoisk och sammanbiten än vad jag förväntade, ändå tyckte jag om henne. Inte så mycket romantisk romantik men en trovärdig kärlekshistoria finns dock med.

Igelkottsklubben av Ann-Charlotte Alverfors: Dolores är en gammal tant som är medlem i Igelkottsklubben - en samling kvinnor som tvingats leva med taggarna utåt men som uppskattar alkohol, skvaller och kortspel. Alverfors berättar Dolores historia med många inslag av nostalgiska och tragiska tillbakablickar och delar ur Dolores drömdagbok. Det är en smärtsam skildring av dåtid och nutid, utsatthet och försök att skydda sig själv. En väldigt fin och berörande läsupplevelse och jag gillade verkligen hur nära man kom Dolores.

Maran av Lina Neidestam: En serieroman om Nora som isolerar sig på en fäbodvall för att skriva den stora generationsromanen men istället skriver Harlekindoftande noveller istället. Allt eftersom historien utvecklas väcks småknytt i skogen till liv. Den här boken besvarar visar att det som är skillnaden mellan feministisk porr och vanlig porr med att den är smart, rolig, har äkta berättarglädje och är mycket snyggare.

The wee free men av Terry Pratchett: Tiffanys lillebror har stulits av Älvdrottningen och det är hennes uppgift att hämta hem honom. Till sin hjälp har hon sina vaknande häxkrafter, en gjutjärnsstekpanna och the wee free men - en klan svärande, stridlystna, stjälande, blåa små män som talar med en misstänkt skotsk dialekt. Detta är den första av Terry Pratchetts ungdomsserie om den blivande häxan Tiffany och i de följande böckerna får man följa hennes utveckling. Det är välskrivet med en mer återhållen berättarglädje än Pratchetts vanliga Discworld verk och mycket mindre referenser till vår  "vanliga" värld. Men det är nog bra med tanke på vilken ålder som den riktar sig till. Rekommenderas varm till yngre personer och vuxna som vill ha en lugn introduktion till Pratchetts galna värld.

Döda vita män av Johan Hakelius: En omläsning. Hakelius har skrivet en samling porträtt av några excentriska döda engelsmän. Det är en rad trevliga och otrevliga bekantskaper man får i den här boken. Jag tyckte det var speciellt trevligt att lära känna Obi Wan/ Alec Giunness bättre. Funkar som en novellsamling, plocka en godbit när du vill läsa något men inte känner att du har kapacitet att sätta dig in en längre berättelse med full ensemble av karaktärer.

Niceville av Kathryn Stockett: Jag slukade den här boken! Spänning, politik och hjärtskärande mänskliga relationer. Den vita societetsflickan Skeeter slår sig ihop med svarta hemhjälpen Abileen för att skriva en bok om hemhjälpernas vardag i Jacksonville i södra USA.

Jag ska bli kustjägare av CM Jönsson: Inte den bästa berättaren vilket är synd på bra material. Det handlar helt enkelt om hur författaren tar sig igenom sin kustjägarutbildning - en av de tuffaste militära utbildningarna i Sverige. Det är brutalt och fysiskt emellanåt men det finns också mer trista sitta på vakt-episoder. Rekommenderas till dem som liksom jag har någon i min omgivning som är kustjägare och vill veta mer om själva utbildningen än de där lite hemligstämplade berättelserna de delar med sig av då och då (oftast efter några glas).

Och nu tar jag ut mitt nyårslöfte i förskott och lovar att bli en flitigare bloggare.