28 april 2011

I afton: John Grant

Ikväll skall jag gå och se John Grant spela på Södra teatern. Jag har lite svårt att beskriva hans musik så jag lånar detta citat frånSödrans hemsida:


”Föreställ dig en utomjordisk närkontakt av tredje graden mellan The Carpenters, Mercury Rev, Supertramp, och Flaming Lips. Smärta, ånger, osäkerhet, besvikelse, rädsla, otillräcklighet, utanförskap berörs med avväpnande kvickhet, självironi och svart humor. Här finns en nostalgisk romantik kring barndomens oskyldighet och lycka, men också uppgörelser med personliga demoner och fördomar kring den egna homosexualiteten. Musiken leds övertygande vackert av Grants osannolikt mäktiga baryton, en röst så mäktig, äkta och naket ärlig att du direkt måste lyssna.”

Ja ni hör ju det kan ju inte bli annat bra. Och här ett litet klipp på mannen i fråga.





27 april 2011

Cirkeln!




Under påskhelgen hade jag en fantastisk läsupplevelse med boken Cirkeln av Mats Strandberg och Sarah Bergmark Elfgren. Cirkeln har beskrivits som en blandning av "Buffy", " Mitt så kallade liv", "Twin Peaks och " Fucking Åmål". och jag kan inte annat än att hålla med och tillägga att den är mycket mer än så och så mycket bättre. (Också har den blivit tokhyllad i DN, också har den haft fantastisk framgång innan den gavs ut.)


Cirkeln handlar i korta drag om sex tjejer i gymnasieåldern som bor i den lilla bruksorten Engelsfors som får reda på att de är häxor och är utvalda att kämpa mot jordens undergång. Men det handlar om så mycket mer.

Tjejerna är helt olika personligheter och har klassiska högstadieroller som plugghästen, den alternativa, mobboffret etc men som jag konstaterade där uppe alldeles nyss: de är så mycket mer än så. Författarna gör ett fantastiskt arbeta med att beskriva alla tjejerna så att de alla framstår som komplexa och realistiska individer. Läsaren kanske inte sympatiserar med alla karaktärer hela tiden men man förstår varför de agerar och reagerar som de gör. Det är samma realism i relationerna mellan tjejerna. Inga vänskaper tvingas fram bara för sakens skull de får växa fram eller inte beroende på situationen och personerna.
Det som också är skönt med tjejerna är att ingen känns som en svenskefiering av en amerikansk highschoolkaraktär. Ett fenomen som för mig alltid känns lika pinsamt och fantasilöst.

Staden Engelsfors känns som den spelar en sjunde roll i boken ( eller nionde, tjugoförsta eller femtioelfte beroende hur man räknar sidokaraktärer). Det känns som ingen av tjejerna skulle ha blivit den de är om de inte vuxit upp i en liten småstad där alla känner alla. Engelsfors känns socialt, klaustrofobiskt på ett sätt som jag tror många känner igen sig i, samtidigt som det är en ort på utdöende. Det finns inga jobb sedan bruket lades ned och folk börjar flytta därifrån. Det vilar en undergångsstämning över staden på mer än ett sätt.

Efter att ha läst boken i ett svep kändes det som jag sett en DVD-box med en riktigt bra TV-serie. Ni vet när man man måste se nästa avsnitt direkt för man inte kan låta bli och så blir det mer och mer intensivt och fokuserat för varje minut. Så är den här boken. Kan också nämna att slutet av väl avrundat samtidigt som man får smak på mer.

Cirkeln är definitivt en bok jag hade älskat sönder och samman om jag varit 15 år. Eftersom man såg allt i svart eller vit i den åldern hade jag antagligen inte haft sympati eller tålamod med vissa av karaktärerna som gör i dag som (någorlunda) mogen vuxen. Även om jag måste erkänna att det fanns en scen speciellt då jag ville skälla högt på en karaktär, säger inte vilken det får ni ta reda på själv ; )

Jag kan bara gratulera dagens ungdomar, läsa om Cirkeln några gånger i väntan på uppföljaren Eld och kanske lyssna lite på fagerstabandet Bruket under tiden.

25 april 2011

DylanMoranAfton



Påskaftons kvällen ägnades åt att skratta hysteriskt åt ovanstående man tillsammans med min kompis K. Jag hade blandat ihop tiderna så vi hann precis till när mr Moran äntrade scenen och missade uppvärmningen med Magnus Betnér. Vi missade att ta ett glas vin på Hasselbacken innan men det tog vi igen efteråt.

Moran körde lite gammalt material, lite nytt material och varianter på gammalt material. Det märktes att medelåldern börjat sätta sina spår, inledningen var mer eller mindre mörk humor baserat på att döden kommer närmare och närmare. Annars var han så där bitter och lite bisarr som vanligt. Skulle jag beskriva humorn skulle det vara en mörkare, ilsknare Eddie Izzard med lite mer vardagsinslag.

Moran är nog mest känd här i Sverige från sitcomen Black Books. Här ett litet klipp tillsammans med underbara  Tamsin Grieg från Episodes och Shaun of the Dead

23 april 2011

Påsken hitills

Skärtorsdagen ägnade jag åt att sträckläsa Cirkeln och omfg vad bra den var! Jag kommer skriva mer om den när jag har tid men kan säga att jag rekomenderar den starkt och den är värd all uppmärksamhet den fär.

Långfredagen gick jag och lyssnade på en kompis som sjöng med sin kör i Sofiakyrkan. De framförde Stabat mater tydligen en påskklassiker i kyrkosammanhang. Jag hade ingen aning om detta då jag bara kommer in i kyrkan för att lyssna på kompisen min och de mer "vanliga" sammanhangen: dop, bröllop, begravning och konfirmation. Det var en trevligt dramatisk rokokotrudelutt på latin som gav feeling så att säga för resten av helgen.

Nu skall jag dyka ned i mitt jättepåskägg. Sockerkick for the win!

21 april 2011

Ai Wei Wei




Salman Rushdi skriver i DN idag om den fängslade kinesiska konstnären Ai Wei Wei. Jag såg tidigare i vår hans konstverk med solrosfröna på Tate Modern. Han har låtit hantverkare tillverka 260 miljoner solrosfrön i porslin. Var för sig är de unika. Kombinationen av dem alla tillsammans är en överväldigande och imponerande syn. Troligen kan en mer konstinsatt person skriva om olika lager och tolkningar och begrepp etc men jag tyckte att verket kombinerade på ett väldigt fint sätt att kombinera det individuella med det kollektiva. Och mer än så tänker jag inte tolka det.

Man tror att det var en kommentar om solrosfröna som fick de kinesiska myndigheterna att gripa honom men jag undrar inte om det var datorer och kamerorna vid sidan om som skrämde dem mer. Om man ville kunde man spela in en fråga om verket och skicka det till Ai Wei Wei så skulle han publicera svaret på hans hemsida. ( Jag valde inte att göra det för att det stod ett par och grovhånglade i båset när jag kom in, lite svårt att komma på något smart och insiktsfullt då ). Kanske var det inte bara konstrelaterade frågor och svar som sändes kanske väckte solrosfröna andra frågor som inte var så välkomna. När andra människorättsaktivister grips finns det en mer tydlig anledning till varför när en konstnär grips verkar den avgörande orsaken alltid vara dennes konst vilket säger någonting som jag inte riktigt kan formulera nu.


Här på Amnestys hemsida kan man läsa mer om Ai Wei Weis fall och skriva på brev till premiärministern och kräva hans frigivning. Om man sedan har några ideer om vad man kan göra med ca 4 ton porslinsfrön kan man kanske maila Tate Modern sitt förslag. De vet inte vart de skall göra av verket nu när dess upphovsman inte längre går att nå...

20 april 2011

Greenwich eller ursäkta men jag har ingen I-phone så det blir inga bilder

Har spenderat förra helgen i London. Mer exakt i Greenwich som ligger 20-25 minuter utanför centrala London och som känns lite "hemlig" även om den invaderas av turister varje helg.  Jag ägnade mig inte åt så mycket turistande det blev mest shopping, Pimm´s drickande på diverse pubar och firande av mor.
Det enda turistande som jag gjorde var att kolla in Royal Naval College och Greenwich Observatory på lördagen.

 Den första är en mäktig och imponerande samling byggnader ritade av Christopher Wren som också gjort den mer kända Saint Pauls Cathedral. Royal Naval College var som namnet skvallrar om en skola för kungliga flottan men innan dess användes det som sjuk- och pensionärsboende för gamla sjömän och deras anhöriga. Delar av Pirates of the Caribbean 4 spelades in där så kanske någon gammal polare till Captain Jack spenderade sina sista ljuva år där?  Nu är det diverse skolor och stiftelser som hyr in sig i lokalerna också jobbar det extra som utflyktsmål.

 (Jag fick höra en urgullig historia om en 10-årig tjej som skrivit till Johnny Depp när han var där för filmning och undrade om Jack Sparrow kunde hjälpa henne göra myteri på skolan. Någon dag senare kallades hela skolan till aulan och där stod Johnny Depp i full piratmundering på scen med några av de andra karaktärerna. Det är lite oklart om det blev myteri men jag hoppas det..)

Det som Greenwich är mest känd för är Greenwich Meridianen som är startpunkten för jordklotets tidszoner. Man hittar den i Greenwich Observatoriet som ligger på en kulle i en park alldeles i närheten av Royal Naval College.
 Kullen var väldigt brant och hade det varit varmare än 20 grader så hade det varit en jobbig väg upp. Man fick betala inträde för att kolla in linjen och observatoriet vilket förvånade mig som alltid är övertygad att alla brittiska museer är gratis jämnt. Jag vet inte om det var värt 10 pund att stå på en linje och kolla in lite gamla teleskop men å andra sidan gällde biljetten ett helt år. Och lite nördigt kul var det..

På söndagen gick vi och kollade in eftertrupperna till London Marathon som hade sin startpunkt alldeles i närheten där vi bodde. Det var en liten tapper skara som hasade/joggade/promenerade sig fram i diverse kostymeringar för att samla in pengar till diverse välgörenhetsorganisationer och bland dem fanns några gamla löpare som gjorde sitt 104:e lopp eller liknande. Jag hann se en blind löpare som hade med sig sin ledsagare. De hade ett litet rep mellan sig, bundet vid deras handleder för att de skulle kunna springa i takt med varandra och inte tappa bort varandra.
Det var väldigt rörande att se och imponerade mer på mig än de riktiga atleterna skulle ha gjort. Det krävs mycket styrka för en överviktig, medelålders man att lunka 4 mil (eller vad det är) i en balettkjol och rosa trikåer för att samla ihop pengar till bröstcancer.

14 april 2011

London calling

Försöker få ett grepp om hur blogger funkar samtidigt som jag packar inför att åka till London om några timmar. Ska fira min mors födelsedag med ett litet besök hos min syster som har den goda smaken att bo i denna fina stad.

13 april 2011

Första inlägget ever

Hej bloggosfären!

Jag är en enormt kulturintresserad tjej som bor i Stockholm som läser alldeles för mycket böcker och tidningar, ser lite mindre mycket på film, tv-serier, konst och lyssnar på musik, föreläsningar, vänner och familjs åsikter och främlingars samtal på kommunal färdmedel och caféer. Eftersom detta ger väldigt många intryck och tankar som är lite för mycket för min mänskliga hjärna att hantera tänkte jag vädra dem någorlunda regelbundet i denna blogg. Deal?

Då så då kör vi.