Bridesmaids

Jag var och såg Bridesmaids här i veckan, för att fly undan värmen ett tag och för att jag var oerhört nyfiken på filmen. Den har ryktats vara "tjejfilmen" som även killar och  blivit tokhyllad och traditionsenligt kritiserats för att egentligen inte vara särskilt rolig/tjejig/feministisk/bra. Den är skriven av SNLs  Kristen Wiig och Annie Mumolo, producerats av Judd Apatow som stått bakom en hel hög med bromance-komedier och naturligtvis tv-serien Freaks and Geeks. Ensemblen innehåller en hel del luttrade amerikanska komediaktörer med bakgrund i Groundlings improvisationsteater. En del scener i filmen är helt baserad på improvisationer.

Filmen handlar Annie vars liv inte går särskilt bra. Hennes bageri har konkat, hon har förlorat alla sina besparingar, pojkvännen har lämnat henne och hon har ett kk-förhållande med en väldigt självcentrerad man (en oerhört rolig Jon Hamm -aka Mad Men-Don). Mitt i allt förlovar sig hennes bästa vän Lilian och Annie får äran att vara maid of honor med medföljande organisatoriska plikter. Hon får också en rival om Lilians vänskap i form av lyxhustrun Helen och därefter börjar det spåra ur..

Jag gillade den här filmen och skulle klassa den som 3.5:a pågränsen till en 4:a. Den berättar om vänskaper som förändras, att befinna sig på botten i tillvaron medans alla andra gå vidare,  skojar med den otroliga bröllopshysterin som nu börjat spilla över på möhipporna och kombinera dessa ämnen på ett väldigt skicklig sätt. Det filmen genomsyras också av en värme som jag inte avtar någon gång, ens under psykbryten.

Karaktärerna är trovärdiga. Kristen Wiig gör en fin Annie som sakta blir mer och mer förtvivlad och hon har ett jättefint samspel med Maya Rudolphs Lilian som gör deras vänskap trovärdig.  Även Rose Byrnes Helen känns som en hel karaktär som inte bara hamnar i bitch-facket. Måste bara nämna Melissa McCarthys fantastiska porträtt som den tuffa slagsmålssugna Megan. Det är synd att birolls-oscarn inte delas ut till den här sortens roller men jäklar vad hon skulle ha förtjänat den.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag tyckte filmen var rolig på riktigt och jag kan inte förstå den kritik filmen fått för att den inte är rolig på riktigt. Jag skrattade högt flera gånger och det är sällan jag gör det på bion. Absolut så är det inte den typen av humor i filmen som får en att tycka "gud vad jag är allmänbildad och insatt i utrikespolitik" men om du uppskattar en scen med kollektiv matförgiftning i snobbig brudklänningsaffär och repliker som "Jag måste bort från den här vita mattan nu!" så kan jag varmt rekommendera denna film.

Här är trailern:

Ursäkta kan vi få ha lite ont tack?

Det går just nu inte att blogga om något annat än händelserna i Norge.
Jag är som så många andra chockade. Det har hänt hos grannen var det första jag tänkte och det andra jag tänkte var :hoppas att det är en högerextrem grupp. För  vad det skulle innebära om det var en islamistisk grupp var alldeles för hemsk för att överväga. Nyhetsrapporteringen fram tills avslöjandet av gärningsmannen var väldigt tydligt och den här kolumnen från Guardian sammanfattar det väldigt bra.

Det hände i fredags och nu är det måndag och redan i lördags började uppmaningarna på hur man skulle gå vidare och vad man måste göra hagla. Försvara det fria samhället, svara med mer demokrati. Och det är helt rätt, alla artiklar har helt rätt i att man skall engagera sig i, göra motstånd mot antidemokratiska krafter etc. Men jag kan inte låta bli att bli lite illa berörd- det är väldigt mycket "ryck upp dig!"-attityd.

Ett helt land går igenom ett ohyggligt trauma, en attack på deras regering och deras unga. Här i Sverige finns det människor som har närstående vänner och släkt i Norge som fortfarande oroar sig eller håller på att sörja.  Det finns norrmän och svenskar som måste få smälta att det fruktansvärda hände så nära.
På lördagen besökte jag en kompis som jobbade. Hen kunde inte förstå att människor fortsatte som vanligt, själv ville hen bara stanna hemma, kolla på nyheterna och gråta. Och jag förstår för jag ville göra samma sak.

Även om livet måste fortsätta så måste vi inte hetsa fram det. Ja de är bra att gå med i ett politiskt parti, en  organisation som jobbar med mänskliga rättigheter eller mot rasism. Men kan vi ta hela det där "Upp till Kamp mot mörkerkrafterna" efter att såren har läkt?  Jag tror att det är bättre just nu att lyssna, vara en axel att luta sig mot för dem som behöver och att tända ett ljus för dem som förlorat något i det här. Sen kan vi organisera oss.

I DN frågade en journalist människor som var vid domkyrkan i Oslo igår om de hur trodde att tragedin kommer att påverka Norge och en kvinna svarade: "Det är för tidigt att säga. Vi är fortfarande alldeles traumatiserade. Det går inte att sätta ord på det här och jag tror inte att vi vet vägen vidare just nu."

Superhjältar och antihjältar

Jag har länge tänkt skriva om den här utställningen men blir ständigt distraherad av annat ( sol, glass, sommar etc).

Superhjältar och antihjältar i tecknade serier visas på Judiska museet på Hälsingegatan 2 i Stockholm. Det handlar om verk från judiska serietecknare från 1910 framtill idag. Det är ett samarbete mellan judiska museéer i Paris och Amsterdam och har turnerat runt till Berlin och Melbourne. I Stockholm visas den i en mindre version och jag tycker att de lyckats klämma in mycket på en "liten" utställning.

Man får en fin presentation till början bland judiska emigranter i Brooklyn och Bronx  till guldåldern från 1930-talet fram till andra världskriget då många stora superhjältar föddes som Stålmannen, Batman till 1960-talets Harvey Pekar  och till slut de tecknade romanerna som Maus av Art Spiegelman. Och överallt får man kika på originalteckningar och manus av bland andra Stan Lee - vars ursprungliga judiska namn var Stanley Martin Lieber. Många av de judiska serietecknare som stod bakom superhjältarna döpte om sig till mer engelska namn. Mycket intressant med tanke på att deras skapelsers dubbelliv.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök om man är serieintresserad och vill ha en snabb genomgång av seriehistorien. Man får också chans att känna lite nationell stolthet då Johanna Rubin Drangers skapelser dominerar museets entre och café. Utställningen pågår till 13 november.

Hann precis..

När jag var på Eurocon köpte jag en box med high fantasy-serien A song of Ice and Fire av George RR Martin, som tv-serien A game of thrones är baserad på. Sedan midsommar har jag plöjt dessa tegelstenar på mellan 800 och 1 100 sidor för att hinna ikapp tills del fem släpps idag. Tanken var dels att komma ikapp, dels träna läsmusklerna och efter att ha avslutat fjärde delen A feast for crowes igår känns det lite som om jag sprungit ett maraton med min läsförmåga. Jag har verkligen pendlat mellan att tokälska böckerna till att tänka "men för fan inte ett till jämrans berättarperspektiv och femton nya vapensköldar att memorera". Men det har funkat över förväntan. Världen är så genomtänkt att man känner sig trygg med alla detaljer som kommer upp och det är ingen överdriven förklarande ton när man bekantar sig med Westeros allt känns helt självklart.

Så kanske pausar med lite chicklit nu eller så springer jag direkt till Sci-Fibokhandeln. Några soliga dagar får man missa under sommaren..

Hyenor på Stureplan!

Gick förbi Stureplan och fick syn på det här imponerande gatukonsverket (bild tagen från gatukonst.se) Det finns en liten informationstavla bredvid som påminner om stockholmsstads vanliga och som berättar om Stureplanshyenans historia och beteende, sjukt roligt! Skynda å titta innan det har "städats" bort. Om man inte är Stockholm så gå in på gatukonst.se för att se bilder på det här och andra gatukonstverk