We rise at daybreak

Har försökt njuta av det sista av sommaren. Vet inte riktigt varför då jag ser mig mer som en tidig höstperson så jag får väl skylla på samhälleligt grupptryck. Den där kraften som gör att alla faller in i en carpe-diem-stämning och ska dricka rosé ute så fort termometern visar över tjugo grader och solen skyms av bara ett moln. Jaja så är det när man bor i ett nordligt land. Jag återkommer antagligen med ett fyfanfördenhärvintern-inlägg någonstans i slutet av mars.

Any who. Ett sätt att ta vara på sommaren kom jag fram till var att se film på Kulturhustaket. Filmvisning utomhus lät som något som passade mig och det stämde på ett ungefär. Bortsett från att arrangörerna valt vanliga träsmaksframkallande bänkar, att det blev lite kyligt när solen gick när och ljudet av en ambulanssiren var det en trevlig/mysig upplevelse.

Filmen vi såg var den tokhyllade The trip av Michael Winterbottom. Steve Coogan och Rob Brydon spelar sig själva dvs två medelålders komiker som åker på en provsmakningsresa till olika restauranger på den engelska landsbygden och smågnabbas, grälar och tuppar sig gentemot varandra.

 Coogan är den mer diviga av de två med ambitioner som inte riktigt stämmer överens med var hans karriär befinner sig. Brydon är den mer harmoniska med ett tryggt familjeliv och en nästan tourettesartad förmåga att härma kändisröster.  Den senare leder till många tävlingar om vem som gör den bästa Michael Caine-rösten.

Det är roligt att se de två män käbbla med varandra och emellanåt ha mer seriösa samtal på teman som åldrande, karriär och förhållande. Humorn befinner sig på en nedtonad nivå vilket ger utrymme att ta fram lite svärta mellan varven. Allt är inramat av vackra vyer och scener där fantastiska maträtter förbereds. Det senare gör en väldigt hungrig mellan varven.

Filmen är egentligen en nedklippt version av tv-serien med samma namn och om man gillar filmen rekommenderar jag att man ser serien. Jag efter att ha sett båda tycker jag att filmen är en bra sammanfattning av serien samtidigt som jag saknade några av mina favoritscener. Den här hängde med som tur var.