22 juni 2011

Världsfeminitetsdagen inträffar 24 juni tydligen

Några kvinnor i Storbrittanien har utsett 24 juni till "World Feminity Day" för  att fira femininitet av kvinnor, för kvinnor, för mänskligheten.  Resten av syftet får jag citera rakt av för jag kan inte börja översätta det utan att ställa mig själv som varför är det fel att tävla på maskulina sätt och hur kan bejakandet av min feminina sida göra mina sociala relationer bättre?

"We believe it is vitally important as women to encourage to bee encouraged to feel powerful through or femininity as opposed to matching and competing with masculine ways of being to achieve power in our lives wether that be socially, in relationships, family or career."

De fortsätter med att de tror att om fler kvinnor världen över bejakar sina feminina sidor så blir det svårare att exploatera kvinnor och barn och att de säger ja till att kvinnor ska känna sig fabulösa, uttrycka sig själva och älska sina liv. Detta manifesterar man bäst genom att bära en blomma bakom örat den 24 juni, ähum.

Och nu kommer vi till min allmänna känsla av "Que?" Jag skriver under på allt i ovanstående stycke, jag menar vem skulle våga säga nej till människor som känner sig fabulösa, älskar sig själva och uttrycker sig själva  och ja till exploatering av människor. Metoden för att uppnå detta verkar dock mer än lovligt korkad. Exploateringen i vissa länder beror på stora klyftor i samhället och inte på att kvinnor inte lika ofta bär kjol som förr i tiden för guds skull.

Vad som räknas som feminint definieras inte på hemsidan, jag får känslan av att det skall vara underförstått av läsaren. Eftersom de siktar på att vara globala är det synd att de inte gör en programförklaring av vad de menar ska räknas som feminint, då vad som betraktas som feminint varierar från kultur till kultur. Kritik av hemsidan har rört att det bara funnits vita kvinnor i fotogalleriet. Dessa har plockats bort. De bilder som finns kvar är av arrangörernaoch  visar kvinnor som har en air av femtiotalsretro över sig och grundaren är en kvinna som heter Zoe Charles som är feminitetscoach *host hittepåyrke host*. Det hela  känns väldigt konservativt.

En sak som inte tas upp och som gör att jag misstänker att ingen av de inblandade har läst Judith Butler är att de inte tar upp feminitet i form av queera företeelser som till exempel män med kvinnligt kroppspråk etc. Män är dessutom helt uteslutna från att visa sin solidaritet med kvinnliga kvinnor genom att bära en blomma bakom örat. (Det har kommit kritik av det också så kanske de ändrar på det med)

Det här inlägget blev långt och väldigt rantigt. Men eftersom jag inte på något sätt fysiskt kan gå under definitionen liten skör blomma och har fått kämpa lite med att känna mig stor och klumpig a lá exalterad st bernhards hund och har kompisar som lidit/lider för att passa in i en stereotyp femininitet så ställer jag mig väldigt frågande till om dagen är en bra idé. Jag har inget emot smink, klänningar, blommor och färgen rosa men jag har alltid hävdat att man känna sig fabulös och stark i sina mysbyxor. (unisexplagget framför alla i min mening. )

Och det största problemet jag har med hela grejen är att jag kan inte låta bli att känna detta är den fegare versionen av åttonde mars.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar